sidewing

Idag har det åter varit möte nere i garaget. Det är helt otroligt vad tiden går. Tyckte vi nyss hade årsmöte, men det var visst ett år sedan.

 

Passade på att fixa Cissis gängtapp som fick samma gula kulör som Pissmyran. 

Det händer inte mycket på mc fronten just nu. Det är liksom mellan säsong för alla mina olika knarrar. Går mest och väntar på att Hondapuffran ska bli klar. Hoppas verkligen att Johan ringer snart, så en provstart kan genomföras. 

Såg nått intressant uppenbara sig på La Rambla idag. Det verkar inte bättre än att Pissmyran har en catalansk lillasyster. 

Orginalet

Lillasystern

 

Kvällens tjurfäktning blev en flopp. Man hade glömt att skicka ut tjuren. Sen var det inye mindre än 22 matadorer som alla sprang runt och var oense om var en boll skulle ligga på gräsytan. Dom måste ändå ha varit duktiga,för pöbeln jublade oavbrutet, klappade händer och sjöng.

 

Ludde: Till hälften irriterad, hälften besviken och hälften matematiker

Nu har vi varit på den fantastiska restaurangen Los Caracoles,som slog upp sina dörrar redan 1835. Det är en ganska frän känsla att på väg in till bordet gå rätt igenom det koleldade köket.

 

Som extra krydda vandrar ett gäng gamla studenter omkring och underhåller en liten stund vid alla bord.

Man har ju blivit något av en romantiker. En ros i tandborstglaset pryder nu vårat rum.

Då har snart en dag till gått utan att Marc Marquez har dykt upp. Börjar nästan tro att det inte kommer att bli något av adoptionen.

 

Vi har iallafall besökt katedralen La Sagrada Familia idag. Detta fantastiska byggnadsverk får mig att vilja bli katolik. När den efter över hundra år inte är färdigbyggd, skulle ingen bry sig när en husrenovering drar ut lite på tiden.

Då har snart en dag till gått utan att Marc Marquez har dykt upp. Börjar nästan tro att det inte kommer att bli något av adoptionen.

 

Vi har iallafall besökt katedralen La Sagrada Familia idag. Detta fantastiska byggnadsverk får mig att vilja bli katolik. När den efter över hundra år inte är färdigbyggd, skulle ingen bry sig när en husrenovering drar ut lite på tiden.

Nu har jag vandrat La Rambla upp och ner hela dagen,utan att hitta gossen som skulle adopteras. Tur att vätskekontrollerna ligger tätt. 

 

 

Nu är väskorna packade inför morgondagens resa till den spanska solkusten. Kommer att göra ett allvarligt försök att adoptera Marc Marquez. Vi får se hur det hela avlöper.  

Det har varit några lugna dagar då i princip ingenting har hänt. Efter ett besök hos fältskäraren har jag tillbringat merparten av min tid sängliggandes. Det är en minst sagt tilltufsad burkslav som till o med varit sjukskriven. I Fredags syntes äntligen lite ljus i tunneln och jag tog mig till isgaraget för att lyssna på Viktor Solli. Det var en mycket fängslande berättelse om en otrolig resa. 

 

Nu hoppas jag att läkandet fortsätter, då denna ledigvecka kommer att bjuda på ett utsocknes äventyr.

Ludde Till hälften familjeförsörjare, hälften äventyrare och hälften matematiker. 

Att ON ANY SUNDAY ,från 1971, är världens bästa mcfilm råder det inga tvivel om. Filmen fick en uppföljare som var en ganska kass efterapning. I ON ANY SUNDAY Revisited träffas dom gamla Flattrack förarna och pratar gamla minnen. Nu i november har äntligen ON ANY SUNDAY The next chapter premiär i det stora landet i väster. Håll ögonen öppna, för mina förväntningar är i allafall enorma.

Det är inte utan att man känner ett visst vemod när det är årets sista roadracing helg i Valencia. Jag har i allafall dukat upp i soffan med datamaskinen på magen. Nu rullar vi igång Moto3 kvalet på viaplay!

Torsdagkväll och den riktiga skruvarlusten lyser med sin frånvaro. Jag byter nog ut isgaraget mot soffan innan veckans sista nattskift tar sin början.                                                                                                                 Funderar lite på vad det är med Trial som jag fastnat för. Det är helt tvärt om mot dom andra mc grenar som jag har provat. När det gäller Isracing så är det främst farten och det grymma fästet som tjusar. Med sidovagnsåkningen är det farten och samspelet mellan förare och burkslav. Med min enduro Honda åker jag uteslutande grusvägar för att få känna farten. I skogen är jag usel, så det går på tok för sakta för att vara roligt. Med Montesan går det otroligt sakta med är ändå skitkul. Enkelheten är också en bidragande orsak. Hoj, hjälm och stövlar är allt jag behöver. Med tysta motorer och undvikande av hjulspinn får man ganska lätt olika ställen att åka på. Vi varken stör eller förstör! För egen del krävs även att man har en god kamrat boendes i Catalonien. Spanjorskan är hållbar men jag förstör skärmar på löpande band, så Mats har fullt upp med att skaffa nya till mig. När Honda tog över Montesa, köpte den här snubben upp alla gamla prylar och sitter nu på en hel del godsaker(www.cienmotos.com)