sidewing

Idag är det 18 år sedan Bosnienserbiska styrkor inledde ett anfall mot den FN-skyddade enklaven Srebrenica. Sammanlagt beräknas omkring 8000 Bosniaker (Bosnienmuslimer), huvudsakligen män och pojkar, ha dödats under ledning av General Ratko Mladic. På senare tid har internationell domstol slagit fast att Srebrenicamassakern utgör ett folkmord.

A-coy, Holländarna som vaktade staden, har fått utstå mycket skit för att man inte förhindrade det hela. Totalt underlägsna i både soldater och eldkraft var det ingen större ide att ens försöka. Dom hade flera dagar innan begärt "Close air support" utan att få något gehör för detta. Jag är rädd att Srebrenicas öde togs på mycket hög politisk nivå.

Vi i dom Svenska FN-trupperna hade vid den tiden fått våran "Freedom of movement" nedskuren till nästan noll. Anledningen till det kom sig av flera saker. Bosniakerna var bättre rustade än vid krigets början. Man hade vunnit tillbaks en betydande mängd land och ville inte ha FN snokande i allt som hände.

Frustrationen var mycket påtaglig då vi alla verkligen ville göra skillnad. Jag tror att Herrarna Milosevic,Karadzic och Mladic hade tänkt ett par gånger till om FN verkligen satt hårt mot hårt.Nu svek vi invånarna i Srebrenica men kännde oss samtidigt jävligt svikna ifrån alla håll och kanter.

Dom flyktingar som tilläts komma ut ifrån staden kördes med buss till Tuzla air base, där vi tog hand om dom. Nästan 1000 tält sattes upp under det första dygnet. Där fick vi på nära håll uppleva resultatet av när vi människor är som jävligast mot varandra.